MÖTEN

Jag är så otroligt fascinerad. Och tacksam, inte minst. Det är såhär att jag har haft turen att på min nuvarande arbetsplats ha mött två personer som jag känner är några av de där avgörande mötena under mitt liv, nyckelpersoner som är så viktiga i mitt liv och min personliga utveckling. Det är två kvinnor i sina bästa år som ger av sin vishet och erfarenhet, och jag suger åt mig som en mindre svamp hihi. Den ena kvinnan är jag väldigt lik medan jag och den andra kvinnan är som natt och dag. Och det är ju det som är så härligt - att man kan finna varandra trots att man kanske i ett annat sammanhang totalt hade ogillat varandra och inte alls brytt sig om den andra personen.
Nu har jag spenderat dryga fem timmar i gott sällskap med den av dessa arbetsvänner som jag är så lik på många plan. Innan semestern sade vi att vi nog måste träffas och helt enkelt bara sitta ner, äta och dricka lite och så få prata lite mer ordentligt...inte bara de där lösryckta stunderna under rasten på jobbet. Det har varit toppenspännande timmar och en sådan spännande stund att lära mig mer om denna fascinerande person! Oavsett vart jag går i mitt liv så kommer jag ha med mig visdomar från både henne och min andra arbetsvän, och det känns helt otroligt =D

*******************************

En annan sida i mig är så ledsen just nu och jag kan inget göra för att göra det bättre. Min morfar är sedan några dagar så hemskt dålig och mina föräldrar är hos honom och mormor för att hjälpa. Jag märker att jag kommit en bit vad gäller att inte gräva ner mig i känslor när någon annan, eller jag, mår dåligt och är ledsen, men jag blir såklart jättepåverkad ändå. Nu när dagen är slut kommer känslorna och en gråt sitter i halsen. Vet inte om den är för morfar eller mamma eller mormor. För alla säkert. Och ändå är allt så naturligt, om man får säga så. Blir man så gammal som morfar är så kommer man såklart till en punkt då kroppen inte riktigt orkar längre. Men det är så sorgligt och man vill ju aldrig att det ska hända, trots att man vet att det kommer hända...det händer ju alla. Jag lägger min kärlek hos morfar som jag känner honom, och jag lägger min kärlek hos morfar som han är idag. Det är samma själ. Kärlek är det som gäller <3

En varm bild till en varm känsla...till mina älskade som har det svårt <3