MÄNNISKANS NYFIKENHET

Alla är vi barn av vår tid, och varje tid har sina särdrag. Just nu läser jag en oerhört spännande och intressant bok; "The Age of Wonder" som jag skrev om i något tidigare inlägg. För tillfället får vi följa en man vid namn Joseph Banks som var botanist och bland annat var med kapten Cook på hans upptäcksfärd som slutade i Australien. Jag är så vansinnigt fascinerad av tiden kring 1600-1800-talet (typ däromkring med omnejd, mycket sträcker sig ju in på 1900-talet, men..); Upplysningen och Romantiken som var så sprängfylld med upptäckter, allt från kontinenter till vetenskapliga och jag vet inte allt. TÄNK ER att veta att man inte alls har koll på hur långt Världen sträcker sig, hur den ser ut, vad som händer bortanför det man vet hittills...kartor ritas allt eftersom man reser vidare, olika folk möts (på gott och tyvärr alltför ofta ont), man kartlägger flora och fauna, upptäckter inom astronomin gör att människor dör och blir odödliga, andra offrar liv för att finna vägar bland is och snö, att vara upptäcktsresande var The Shit. Vilken spännande tid! Vi upptäcker ju nya saker även idag, men det är ju på ett helt annat plan - jag älskar när människan fortfarande kändes lite "ny" i sina upptäckter. Tyvärr är det ju också mycket som har gått så oerhört snett när människan vill lära sig mer - naturfolk utplånas, tvångssteriliseringar, kvinnor blir grävda i för att männen är rädda och vill undersöka allt kvinnligt mystiskt, rasbiologin går från nyfikenhet till något helt vanvettigt...med mera, med mera, med mera. Men samtidigt - tänk allt fantastiskt som hände! Allt som verkligen gav oss kunskap och förståelse! Oj oj, Elle är i extas hihi. Just nu drömmer jag om hur det måste ha varit att vara botanist på Cooks Endeavour, eller vilken annan resa till främmande länder som helst, egentligen =D

                                     En replika av Cook's Endeavour =)