COLLECTING MYSELF

Idag lovade solstrålarna gott och jag satte mig en stund på mitt lilla ställe på Stumholmen. Jag klurade på många olika saker, och det tog ett bra tag innan mina tankar började forma sig till något vettigt. Men så till slut...började pennan skriva över pappret, mina tankar formade sig till ord, och funderingar jag haft ett tag kom ner på pränt. Jag tror att jag börjar komma in i en sådan där "renare" period, och det känns jätteskönt. Jag vill få in mer raw food i min kost (den där tjusiga benämningen vet jag inte riktigt om jag kan ta till mig; jag har i alla år älskat grönsaker...ju råare desto bättre, så idén är ju inte jätteny för mig), även om jag sagt upp mitt medlemskap på träningsstället så har jag lagt upp en plan för tiden framöver så att jag ska må bra, och jag har planer för ett flertal saker som jag hoppas ska hjälpa mig till härligt välmående - på alla plan. Det kändes så gott att sitta precis vid vattenbrynet och skriva ner mina tankar...

På senare tid har jag funnit mig själv på ett helt nytt sätt, eller jag har åtminstone återupptäckt sidor som jag saknat länge. Det känns otroligt skönt och jag jobbar ordentligt med olika sätt så att jag inte tappar bort dem igen. Mycket handlar om att se de bitar som är genuint JAG istället för vad jag vill vara för andra. Det är helt galet svårt. För det jag vill vara för andra är ju inte så värst skiljt från mitt övriga "jag" men för mitt eget bästa så måste jag ju följa min egen stjärna, vart den än må ta mig. Fasen, inte ens jag vet vilken väg den lyser upp, men jag måste följa ljuset... De senaste åren har mina val handlat om ifall jag ska bli kvar här i stan eller leta mig vidare till någon annan svensk stad. Så är det fortfarande, men då mina tankar på sistone har lekt så mycket längre med mitt sinne så frågar jag mig om jag också hade varit redo att fortsätta mitt liv på någon helt annan plats på jorden - ifall jag själv velat eller omständigheter visat mig den vägen? I stort sett varje plats är vardag för någon, den är bara okänd för just mig. Just nu. Jag tänker mycket på en "gammal" klasskompis till mig som nu lever sitt liv på "andra sidan jorden"...och jag är så undrande hur han har upplevt den omställningen. Jag tror jag måste skriva honom ett mail snart och fråga =) Åh hela världen ligger för mina fötter och vad gör jag med de möjligheterna?! Jag behöver nog inte göra så mycket, men bara att tänka över möjligheterna är rätt häftigt =)