INVIGNING

Oj vad jag är trött i ögonen! Ibland blir det lite för mycket sol och syre, när kroppen inte helt vant sig vid det fina vårvädret...jag har spenderat några timmar ute vid mitt lilla ställe på Stumholmen (första gången för i år!), tillsammans med en termos kaffe (kass jäkla termos), en toppengod ciabatta, en kanelbulle och en styck tidning "Allt om historia" eller nåt sånt. Helt underbart! Ett ejderpar höll mig sällskap en bit ut i vattnet, ett kråkpar kom förbi och kollade läget, och gässen ljöd över nejden....mmmm, VÅR!
På väg hem skulle jag leta upp en postlåda vilket till slut gjorde att jag befann mig utanför Åhléns, och det liksom bara blev så att jag strosade in. Jag visste att det inte var läge att köpa något, och så klart innebär ju det att man hittar tusen saker man bara önskar att man kunde köpa med sig hem. En söt grön väska, fina hårgrejer, en hel massa kläder och sjalar, sjaletter och hattar...den här våren/sommaren tänker jag verkligen göra mitt bästa för att inte bränna huvudet i solen! Jag smörjer mig med solskydd vartenda år, men lilla huvudet med håret i bena glöms alltid bort och jag bränner mig om och om igen...så nu har jag bestämt mig för att det får bli en hel del kepsar, sjaletter och sommarhattar i år. Ska bara komma på fötter med slantarna; den här månaden är det inte läge för några utsvävningar. På något sätt. Vet inte vad som hände, men jag anar att det är mina småtrippar hit och dit som infallit lite olägligt. Å andra sidan har jag haft (och kommer ha) himlans kul, så det är absolut värt det! Det är ju till småresor till vänner som mina pengar går, det är ju mitt medvetna val, plus att det är på våren jag tycks resa mest och oftast, så det är ju egentligen inte så konstigt om det blir tajt ibland. Det där att januari skulle vara årets "magraste månad" stämmer inte alls i min värld haha!

Jag längtar efter att vara pigg och glad! Det känns som att allt bara harvar på just nu, såklart med härliga guldkanter här och var, men över lag...så är det mest bara ett jämnt, intetsägande traskande just nu. Och det är så tråkigt! Jag längtar efter den där härliga, lätta känslan och humöret där ett leende liksom kittlar ansiktet mest hela tiden. Men jag har också känt att jag har haft något som lurar i kroppen men som inte riktigt brutit ut, och det har funnits där i många, många veckor. Men det märks bara ibland så jag har inte något att riktigt sätta fingret på heller. Men jag tänker att det där "något" kanske också påverkar mig till att inte orka känna det där 100 %-iga som jag längtar efter. Nåja, i sinom tid blir nog det här också bra. Lite mer vår så kanske den extra glädjen kommer!