Tar jag den plats jag vill och behöver, i mitt eget liv? Om jag ser till hur mycket tid och inte minst kraft och energi som jag lägger på mitt jobb - känner jag att jag trots det lyckas få tillräckligt med tid till mig själv, mina intressen, det som gör mig glad och lycklig, det som får mig att koppla av och känna ro i själen? Fundera på det.
För om det inte är så - kommer jag ångra någonting när jag sitter där i gungstolen som 90-åring? Kommer jag önska att jag fokuserade lite mer på min egen själ och min egen lycka, istället för att lägga så mycket av min kraft på mitt yrke?
Eller är jag så lyckligt lottad att jag har ett yrke som fyller min själ med glädje, men som inte tar för mycket kraft för att jag ska känna att tiden utanför jobbet blir lidande? Självklart går allt sådant här upp och ner i perioder, men vissa yrken tror jag absolut tar mer kraft än andra, hur mycket glädje det än skänker.
Jag har ett inre som så ofta känner sig bortglömt, bara för att min kropp och mitt sinne är för utmattat för att orka lägga den där viktiga tiden på allt jag vill göra när jag slutar mina kära timmar på jobbet. Och jag älskar ändå mitt jobb! Jag älskar det! Men det tar så mycket kraft. De helger jag inte har något planerat vill jag egentligen bara sova och vila. Men det går ju inte, det vet vi alla, plus att jag blir så attans rastlös haha, så tja...but you see my point.
Det är så oerhört viktiga frågor, men så svåra svar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar