Jag är ju en sådan periodare. Jag har upptäckt, och börjat acceptera, att jag antingen kör måååånga procent "låt gå-filosofi" vad gäller onyttigheter eller lika många procent nyttigheter (nästan, iaf). Under en hyfsat lång och härlig period har jag nu mumsat i mig chips, poppisar, köpepizzor och smuttat en hel massa gott vin...i och för sig samtidigt som jag tränat lite, men med det där intaget så lär ju det göra varken till eller från. Men så...igår när jag gått och lagt mig kände jag hur hela min kropp bara skrek...det kändes som om varje por andades äckligt fett och det var nästan som om jag kunde känna hur blodet kloggade ihop sig i mina ådror. Fortfarande när jag vaknade i morse mådde jag uruselt och hela min varelse ville bara rulla ihop sig till en liten boll och stänga ute hela världen och alla onyttigheter i den. Och jag ville verkligen inte jobba. Men jag masade mig upp, jag pressade bort den lilla svarta äckelvarelsen som jag kände inom mig (jo det är sant, när jag satt på bussen var det som om jag såg honom inne i min mage haha - liten, svartpälsad och med ett stort grin fullt av gula, spetsiga tänder...) och fick en riktigt härlig dag på jobbet. Och ikväll har jag kokat grahamsgröt som jag blandade med fullt av frysta bär, jag mumsade i mig en apelsin och njöt en stor kopp ginko biloba-te. Och jag känner hur min kropp börjar le...den anar väl vilken härlig period som komma skall hihi =) Jag njuter redan av tanken på allt gott jag ska äta! Nu är jag ju inte totalnörd vilken av perioderna jag än är i, jag menar hallå - jag tycker man ska njuta av livet och av mat och att se till att må bra i det, men ibland blir det mer inslag av nyttigheter och ibland av onyttigheter ;)
Idag var det den berömda
förskolans dag som vi och alla andra förskolor firade...vi kombinerade det med vår månadsfest. Allt hade kunnat bli så "over the top" men det kändes så skönt att vi körde lite mer basic. Jag och en jobbarkompis förberedde den stora dansbanan i skogen, där vi som indianer (vi har haft indiantema med de stora barnen hela terminen) väntade på dem och sedan spelade lite teater. Jag var indianmamma och min jobbarkompis var min son Vargtass. Efter teatern fick barnen röra sig fritt och göra vad de ville (i princip haha) och vi pedagoger kunde hiva till oss lite kaffe. Jag stod och hjälpte några av barnen hoppa från en stor sten, när en av de stora killarna kom springande och hojtade "du indianmamma, indianmamma - din pojk spillde ut en massa kaffe där borta!!" Jag fick ju såklart med bestämd ton ropa på min son Vargtass och fråga vad han höll på med...för kaffe spiller man minsann inte ut haha =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar