Nej. Vi vet ju att jag inte är så okänslig och avtrubbad. Så här sitter jag, med rullande tårar, fullkomligt rasande inom mig och även om jag känner ett visst mått av hopplöshet så gör jag vad jag kan för att tränga bort det. Men det skär så i mig, det är som om mitt hjärta kläms ihjäl.
Jag har precis tittat på Dokument Inifrån - "Vårt grisiga hav" om Östersjön. Det handlade om döda havsbottnar, döda havslevande djur och växter, och hur mycket som beror på alla fruktansvärda utsläpp orsakade av främst skogs- och jordbruk, gödselhantering och köttproduktion. De sakerna har dödat det hav som ligger utanför våra fönster, så mycket av det vi gör som vi inte alltid tror har att göra med havet dödar det mer och mer. Det är så oerhört äckligt och jag blir så ledsen när jag ser hur människor inte har ett uns av respekt för miljön runt omkring sig.
Jag hade tyckt det varit helt otroligt att få möjlighet att arbeta på ett konkret sätt för att skydda olika miljöer, men jag vet ärligt talat inte om jag hade klarat det - jag är alldeles för full av känslor för att kunna hålla mina åsikter i schack i mötet med folk utan respekt för de här tingen. Jag kan se framför mig hur jag hade blivit så upprörd och förbannad att jag inte kunnat finna rätt ord, eller några ord över huvud taget, hur jag till slut bara blivit överväldigad och antingen börjat hamra på dem med mina fjompiga små nävar eller helt enkelt bara låtit tårarna spruta...kanske inte rätt sätt att uppnå några resultat på, eller?
Det gör mig så ledsen att jag inte kan leva på ett sätt som känns rätt för mig. Jag kan ge några slantar till goda ting eller göra valet att avstå industriproducerat kött, men om jag ska leva enligt mina principer helt och hållet så vet jag faktiskt inte hur det hade sett ut, rent praktiskt... För vi lever i ett samhälle där man är så beroende av så mycket (intalar vi oss iaf) och även om jag gör vissa val så finns det så mycket annat i mitt liv som fortfarande kommer från instanser, platser eller människor som förstör vår vackra värld. Det är omöjligt att komma undan.
Jag är så oerhört lycklig och tacksam att jag är en sådan känslomänniska; det ger mig så helt otroliga upplevelser och ögonblick som rör mig in i själva kärnan av mitt inre...men sådana här perioder, när jag verkligen är i kontakt med mina känslor, då blir de här mötena med en mer obehaglig verklighet, desto mer påfrestande och sårar mig så mycket mer. Det är skitjobbigt! Men jag tar gärna det för alla de andra stunderna, som är så mycket vackrare =)
Och nu - droppar jag industriköttet. Jag hoppas att jag fixar det. Jag märker att jag tyvärr inte alltid klarar att hålla mina föresatser till 100%, men jag försöker i alla fall.
Detta är REN gödsel som dumpats mitt i naturen - tillsammans med detta ligger högar med kycklingkadaver som ruttnar. Även detta förorenar Östersjön, utöver det faktum att hela detta naturområde kommer bli helt förstört som konsekvens av dumpningarna. Detta är i ett av länderna runt Östersjön, men bara ett ynka exempel på helt otroligt många likadana ställen. Bara för att de här länderna har idiotkassa regler för gödselhantering.
"Storskaliga grisfarmar förorenar lika mycket som mindre städer. Men här finns inga reningsverk. Vår hunger efter kött håller på att förvandla Östersjön till en jättelik kloak för djurbajs."
http://svtplay.se/v/2419654/dokument_inifran/vart_grisiga_hav
Här är länken till SVT Play om ni vill se hela programmet, det finns kvar till 15 juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar