Det är dagar som denna som man verkligen känner kärlek till den här lilla pluttstaden. Vid halv tio promenerade jag ner till min plats på Stumholmen och var där en timme innan solen blev för stark. På den korta vägen dit sköljde ögonblick efter ögonblick över mig, som fick mig att le varmt och känna den där härliga känslan...känslan av att vara omgiven av stadens historia. En doft av tjära som följde med en vindpust, det lugna kluckandet av vatten mot båtar och bryggor, byggnader som rymmer många öden och historier... Väl framme vid min lilla fyr fylldes luften av humlornas surrande, koltrastens kvitter och svalornas pilande lek... När folket började sin lediga torsdag dök både segelbåtar och motorbåtar upp, svenska och utländska, och svallvågorna rullade mot min klippa i en påminnelse om hur obönhörligt och vackert havet är...
Nu är jag tillbaka hemma, helt nöjd med att mysa inomhus en stund. Med tanke på mitt jobb och hur mycket tid jag spenderar utomhus varje dag så har jag gladeligen accepterat att det är helt ok att stanna inne när värmen är för tryckande och jag är ledig. Jag satsar på förmiddagar och eftermiddagar =) Sommar i all ära, men jag mår mycket bättre när det är en aning svalare; när solen värmer skönt men vinden är precis lagom sval mot kinderna. Vår, skulle man kunna säga ;) Eller höst.
Mitt vackra Stumholmen, och min vackra lilla plats vid fyren =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar