REDO, TROR JAG...ELLER?

Så är den här - sista dagen på semestern. De senaste dagarna har jag sett till att göra allt så långsamt som möjligt för att verkligen suga ut det sista ur semestern, och faktum är att det till slut blir på gränsen till långtråkigt och jag har faktiskt börjat se fram emot jobbet och att få in rutiner i vardagen igen. Lång mening. Nåja. Den här dagen däremot...alltså jag vet inte, men sedan i eftermiddags känns det som att jag har gått in i någon slags zombie mode; jag har varit helt löjligt trött, seg och nästan känt mig under isen. Men jag förmodar att det på något sätt har att göra med att jag trots allt hemskt gärna velat ha bara lite längre semester...

Jag har verkligen älskat min semester, men hälften av den har ändå gått i sorgens tecken eftersom älskade morfar dog, och händelserna i Norge påverkade mig också väldigt mycket. Och det tar ännu en vecka till morfars begravning och jag undrar om det är det som gör att jag inte riktigt rest mig från den här känslan av... tyngd i hjärtat. Även andra ting under veckorna som varit har påverkat mig och blir det för mycket känslor på kort tid så går det alltid ut över mig på ett mer fysiskt sätt. Jag känner mig tunnare, skörare, lite småkrasslig, och det är som om min kropp bara vill lägga sig ner och vila...sova. Så jag hoppas att jobbet ska få mitt fokus att ändras lite och jag hoppas att jag kan kicka igång igen ordentligt om en vecka eller två, efter begravningen.

Men jag måste säga att igår på vår lilla tjejfest så gjorde Carro och Pernilla sannerligen vad de kunde för att få mig på benen! De överraskade mig på de mest otroligt roliga sätt och som pricken över i:et piffade de till mig lite extra innan vi gick ut på krogen. Och till och med på stans värsta ställe kan tydligen trevligt folk finnas, jag blev glatt överraskad måste jag säga =)

Nu kommer semesterns sista kväll att spenderas med en kopp kamomillte och Morden i Midsomer, det tycker jag är en värdig avslutning hihi.