Under mina snart 35 år har jag funderat och filosoferat mycket över livet och dess mening. Speciellt med tanke på att jag inte närts av en längtan efter att följa mallen med barn, familj och hela konkarongen. Förtydligande - jag delar väldigt gärna mitt liv tillsammans med någon och allra helst med någon som redan har barn, men jag har fortfarande ingen längtan efter egna små knoddar. Mitt eget svar på frågan kring livets mening är två - först den biologiska delen som handlar om att reproducera sig och se till att livet fortsätter (vilket såklart inte är nödvändigt längre vad gäller människan; det kommer ta lång tid innan vi behöver bekymra oss om att vårt släkte skulle riskera att dö ut pga att vi är för få). Den andra sidan av meningen med livet anser jag vara den själsliga - och enligt mig handlar det om självförverkligande. Att söka sig mot och sträva efter den sortens liv som man märker är det man inte kan lämna tanken på...det där som man ser tillbaka på när man ligger på sin dödsbädd och önskar att man gjort eller eftersträvat. Skulle familj och barn vara en del av den strävan så blir ju det såklart en del av ens "mening med livet", men drivs man av något annat så är det andra ens Mening.
De här tankarna är orsakerna till att jag är så oerhört frustrerad, arg, ledsen och missnöjd med hur dagens arbetsliv ser ut - vi spenderar mer tid på våra arbeten än med våra nära, kära och oss själva. De flesta av oss tjänar bara tillräckligt för att det hela ska gå runt med räkningar och mat under en månad i taget, och det är väldigt svårt att få pengar över till det där lilla extra, pension, att lägga undan pengar till buffert, kanske en framtida resa, oförutsedda utgifter mm. Antingen skulle jag vilja tjäna lite mer pengar så man känner att man i alla fall slipper säga "...för jag har tyvärr jäkligt tajt med pengar den här månaden...också..." eller så vill jag gå ner i arbetstid och visst - förmodligen tjäna ännu mindre, men åtminstone få mer tid till det som verkligen är viktigt och slippa känna att ens arbete tar så mycket kraft och energi. Även om jag älskar mitt jobb. Jag hade hellre haft det så än tjänat mer pengar. Hellre sex timmars arbetsdag för alla, sedan vett nog att inte konsumera så mycket utan istället använda den extra tiden till det som får min själ att sjunga.
Hade jag någon dag vunnit de där miljonerna hade jag använt de till att leva enklare. Att våga göra det; att leva som jag drömmer om utan att stressa över om jag klarar ekonomin. Nu lär jag inte vinna de där miljonerna, förmodligen kommer jag inte våga gå ner i arbetstid heller, men jag kan banne mig önska och drömma och åtminstone veta vad jag vill sträva efter när/om rätt ögonblick viskar lockande i mitt öra...
Modell: jag
Jag delar alla dessa tankar med dig och hoppas på att modet kommer med åren och att visdom blandas med lite galenskap. Först när vi vågar släppa efter och verkligen gå emot normen så kommer nya möjligheter att öppna sig. Dessutom måste man ju i alla fall spela någon gång på Lotto för att ha en chans på miljonerna. ;-)
SvaraRaderaSå kloka ord och tankar du har, och jag förstår exakt vad du menar. Det där med meningen med livet är så svårdefinierat, men du har verkligen slagit huvudet på spiken...att det handlar om det som är viktigt i ens eget liv, det som man vill titta tillbaka på när man ligger på sin dödsbädd och känner stolthet i att man faktiskt gjort. Tror också att möjligheter kommer då och då i ens liv och kanske är det så att när man minst anar det så visar sig nåt ..något som pockar och ger en glimt av att det är dags att röra på sig och våga ta det där steget. Allt har sin tid, och vad man än tror på så känner jag att ibland kommer tecken och de där oföutseeda grejorna i rad efter varandra, och då kan man inte annat än att uppmärksamma dem och agera! Kärlek!!
SvaraRadera