LITE VISSEN...

Man skulle verkligen kunna tro att jag vid 34 år ålder borde ha lärt mig precis hur jag är funtad när det kommer till alkohol - vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra. Tydligen inte. Eller jo - jag känner när det är dags att sluta och jag lyssnar nästan alltid på den rösten, just för att jag tycker att baksmälla och allmänt snurrande i huvudet är skitläskigt och jag vill inte uppleva det. Men någon enstaka gång går det åt skogen. Den här helgen är en sådan gång. Mitt problem den här gången var inte att jag smuttat i mig för mycket, inte alls, utan förmodligen för att jag druckit både cider, vin och drink. Ingen bra kombo. Precis hela dagen igår var jag totalt utslagen av en fruktansvärd huvudvärk, och jag vaknade idag med samma värk. Jag har druckit vatten, ätit, sovit, tagit huvudvärkstabletter, druckit kaffe och jag vet inte allt men inget hjälper. Lägg till det en jäkligt envis värk i nacken. Jag har nog legat lite konstigt och spänt musklerna....rätt rejält, för ingen av ovan nämnda "huskurer" inklusive vetekudde fungerar. Nu har ju tack och lov värken blivit lite bättre, men det är bara den senaste timmen. Men nu hoppas jag på det bästa, cross my fingers och ber en liten bön att allt det här försvinner väldigt snart! Det har ju förstört hela min lördag och halva söndagen...so far. Men banne mig, om jag inte känner det försvinna lite i taget nu när jag sitter här och skriver...åh jag hoppas! Det är säkert kaffet och de frusna ärtorna jag mumsar på som jag kan tacka haha! ;)

Men jag kan berätta vilken helt ljuvlig fredag jag hade med underbara Linda och hennes härliga familj ute på Senoren! Tyvärr var det ju där mitt omdöme försvann och jag smuttade iväg på allt gott de hade - hence my headache - men under själva fredagen var det ju toppen! <3 Det är som att resten av världen försvinner när jag kommer ut dit, jag slappnar helt och hållet av och jag mår så underbart bra. Sen är ju Linda världens goaste och raraste människa, en så naturlig och varm vän och själ att jag inte fattar att jag haft glädjen att träffa henne och få bli hennes vän! Du är toppen, hjärtat!
Vi slappade i solen, grillade gott, lyssnade på vår husgud Elvis såklart, pratade, pratade, pratade, gick ner till havet med hela lilla familjen inklusive stentokig hund (verkligen stentokig, ni skulle se honom köra ner hela huvudet i vattnet och leta efter stenar - stora stenar haha)...och så lite mer gott prat. Shit jag gillar hela den härliga familjen! Som jag skrattade när jag vid något tillfälle utbrast till söta Jonna, fem bast (tror jag); "Åh Jonna, tänk vilken tur du har som får växa upp med Elvis! När du blir äldre och tittar tillbaka på när du var liten kan jag lova att du kommer vara så glad för det - och att ha din mamma, pappa (och lilla mig) runt dig som ÄLSKAR Elvis!" och Jonna svarar "Du menar Elvis min katt?" Då brast det för både mig och Linda kan jag tala om *s*

Nu...jag vågar knappt tänka tanken...känns det som om värken släppt en hel del faktiskt. Vågar jag vara så djärv så att jag ger mig på att sortera in mina nytvättade kläder i garderoben...eller är det att utmana ödet? Tvättid idag var inte särskilt kul kan jag tala om. Men nu är det gjort och till och med de tunna sommarkläderna är framme och tvättade =) I fredags på bussen ut till Senoren såg jag hur rapsen blommar och fälten sprakar i gult - det är något av det vackraste jag vet och det betyder nog ändå att sommaren är här! Jag tror att - för att göra sommaren lite längre - så måste man börja "tänka sommar" redan såhär i slutet på maj. Det blir nog bra tror jag =)