onsdag 3 augusti 2011

INPINKADE REVIR

Det är ju faktiskt ett lite intressant fenomen ändå - att pinka in sina revir, om man säger så. Eller helt enkelt att ha svårt att hitta ut från de platser, "revir", som är en allra mest bekanta och invanda. Det är väl på sätt och vis kanske fel att använda termen "inpinkade revir", men nu bestämde jag mig för att göra det ändå. Det slog mig nämligen idag hur jag, trots den minimala storleken på den här staden, alltför sällan söker mig till andra sidan stan och det som finns där. Jag berättar för folk att jag är så himla nöjd med den exakta platsen där jag bor; att det enligt mig är absolut bästa platsen att bo på i hela lilla stan. Det tycker ju jag för att vattnet ligger precis utanför fönstret, det är rättså lugnt här, och rakt över gatan börjar härliga Stumholmen med "min" fyr, museum, strand och historia.

Nu är det ju högsommar och hela staden är intagen av turister. Det får mig varje år att tänka på hur jag verkligen inte utnyttjar den här stadens möjligheter, och det blir ett exempel på hur jag gärna myser runt i mitt lilla revir just här kring Stumholmen ("för här är ju så mysigt, inte behöver jag väl ge mig ända bort till andra sidan stan?!") istället för att uppleva samma stad som turisterna. Jag tänker ibland också på hur lätt man blir hemmablind. Jag tänker att om jag hade varit turist i den här staden så hade jag slagit ihop händerna som min guddotter när hon blir överförtjust över något, jag hade suckat ljudligt och utbrustit "åh, tääääänk om man kunde bo såhär!" Och det är ju det jag gör. Jag måste påminna mig själv om det ibland. Inte att jag bor här, men att det faktiskt är en underbar liten stad.

I dagarna läste jag en hel liten broschyr - för turister - om allt som finns att se, göra och uppleva här och jag blev ju nästan överväldigad haha. Jag vet precis vad som finns här, men att se allt ihopbuntat och med galet somriga bilder, får ju vem som helst att gå i spinn. Så - i förmiddags begav jag mig till andra sidan stan (vilket tar tio minuter...) och i det vackraste sommarvädret EVER bordade jag en av skärgårdsbåtarna. Tänk att de 90 minuterna på den båten verkligen blev en av semesterns höjdpunkter...jag är ju i stort sett aldrig ute på havet/skärgården, och när man bor här så är ett sådant faktum rena rama...ja alltså, det finns ju bara inte att man inte har tillgång till båt. Det var i alla fall så oerhört mysigt att sitta där på den lilla gamla båten, se skärgården passera, bara vara ute på vattnet...när vi sedan tuffade in på vansinnigt söta lilla Nättrabyån så gick jag nästan i spinn =) Ljuvligt!
Väl tillbaka och efter lite strosande så njöt jag av lunch på en av stans uteserveringar (fisk såklart, vi är ju i en kuststad liksom) och när jag väl var klar så avslutade jag min förmiddag på en annan uteservering med ett glas rosé och en god bok, med utsikt över vårt stora torg och kyrkorna där. Jag tror faktiskt det här var en av  semesterns absolut bästa dagar!

Och nu är jag sedan ett antal timmar tillbaka i mitt inpinkade revir, hemma i lägenheten, och jag njuter av lugnet här, mina två sovande katter, en kopp kaffe, min bok och turisterna som lullar förbi under mina fönster...många skåningar idag, tycker jag.

**********

Att ha semester och dessutom ha sista veckan väldigt ledig och fri utgör grunden i något av det som jag tycker är det allra, allra bästa med semester - impulsivitetsträffar med vänner. Igår var ännu ett exempel. Att mitt mess "T när du slutat jobbet?" resulterade i ytterligare en toppeneftermiddag/kväll med några av mina allra närmaste, gjorde mig glad! Eftersom jag dessutom kunde följa med för att hämta lilla guddottern på förskolan gjorde det bara bättre, plus att jag gick gator jag aldrig brukar besöka, så än en gång hamnade jag utanför mitt "inpinkade revir". Väl på bästa uteserveringen i stan ("bästa" som i trevligaste personalen) blev de närmsta timmarna fyllda av skratt, blurrande och ännu mera skratt. Så ska det se ut =) Semester. Vänner.

Bästa bonusen kom också igår - när jag promenerade över torget hör jag någon ropa "Elle!" och där cruisar familjen Trollhättan! A sight for sore eyes - min älskade lilla del av Trollis här i Karlskrona! Lycka! <3

                                          Söta lilla Axel på Nättrabyån

1 kommentar:

  1. Ja, man kan väl aldrig kalla sig riktigt lycklig om man inte bär en del av Karlskrona i sitt hjärta?

    SvaraRadera