AJAJAJ...

Jag njuter en stund av tystnaden. Stänger av tv'n och allt jag hör är någon enstaka mås utanför fönstret, några regndroppar mot fönstret...kanske en bil, men de kör snabbt förbi. Åter kan jag njuta av tystnaden. Mitt jobb innebär långa dagar med mycket, mycket ljud....ofta alltför högt, alltför länge. Jag kan inte göra så mycket åt det, och det är inte alltid jag sätter mig ner när jag kommer hem och bara har det tyst omkring mig heller. Det är musik, samtal med vänner, tv'n...allt möjligt. Men så ibland kommer jag på mig själv - och stänger av allt. Det är som om jag riktigt känner hur öronen kopplar av och är tacksamma, det är nästan som att den känslan ömmar...märkligt. Men så känns det. Varför stänger jag inte av oftare? En hel del av den jobbrelaterade stress jag upplever har nog mycket att göra med ljudnivån och att man inte riktigt kan komma undan den. Det krävs inte alltid så mycket för att stressa mina öron numera märker jag; är det mer än fyra barn som ropar på mig samtidigt så är det som om mina öron lägger av; jag hör ingenting alls av vad de säger. "Mer än fyra barn"...hm, det låter som om toleransnivån kanske är rätt ok ändå? Eller? 

Jag tror jag måste börja bry mig om mina öron och min hörsel lite mer.

Nu loggar jag ut så att även datorns susande försvinner. Åh så skönt det ska bli. Och ändå...så är det ju faktiskt aldrig helt, helt tyst.