AJAJAJ...

Jag njuter en stund av tystnaden. Stänger av tv'n och allt jag hör är någon enstaka mås utanför fönstret, några regndroppar mot fönstret...kanske en bil, men de kör snabbt förbi. Åter kan jag njuta av tystnaden. Mitt jobb innebär långa dagar med mycket, mycket ljud....ofta alltför högt, alltför länge. Jag kan inte göra så mycket åt det, och det är inte alltid jag sätter mig ner när jag kommer hem och bara har det tyst omkring mig heller. Det är musik, samtal med vänner, tv'n...allt möjligt. Men så ibland kommer jag på mig själv - och stänger av allt. Det är som om jag riktigt känner hur öronen kopplar av och är tacksamma, det är nästan som att den känslan ömmar...märkligt. Men så känns det. Varför stänger jag inte av oftare? En hel del av den jobbrelaterade stress jag upplever har nog mycket att göra med ljudnivån och att man inte riktigt kan komma undan den. Det krävs inte alltid så mycket för att stressa mina öron numera märker jag; är det mer än fyra barn som ropar på mig samtidigt så är det som om mina öron lägger av; jag hör ingenting alls av vad de säger. "Mer än fyra barn"...hm, det låter som om toleransnivån kanske är rätt ok ändå? Eller? 

Jag tror jag måste börja bry mig om mina öron och min hörsel lite mer.

Nu loggar jag ut så att även datorns susande försvinner. Åh så skönt det ska bli. Och ändå...så är det ju faktiskt aldrig helt, helt tyst. 

 

VECKANS TIPS!

Nu kan jag inte hålla mig längre - jag har en tid funderat på att ha ett "veckans tips"-inlägg här på bloggen, med olika tips på ting som snurrar i mitt huvud. Det kan vara tips om precis allt, stort som smått, och den här veckan är det just något smått som jag vill tipsa om - nämligen havtorn! 


Detta gyllene lilla bär är ett riktig smycke bland alla sommarbär, full med både vitaminer och antioxidanter. Det sägs även förebygga åldrande, ge vacker och elastisk hy, vara bra mot eksem samt lindra solsveda. Inte helt dumt =) Första gången jag smakade havtorn "på riktigt" var i Skagen förra sommaren, där de silvriga buskarna växte längsmed de steniga och sandiga stränderna. Den är rätt syrlig, vilket jag ju älskar, och jag skulle nästan vilja jämföra smaken med en syrlig qumquat. Den är så god! 

Såhär beskrivs havtorn av tidningen Hälsa:

Havtorn
Var: Växer ganska allmänt i Sveriges kusttrakter. Men bären är svåra att plocka, eftersom busken har vassa tornar. I plantskolor finns mer lättskördade varianter.
Hälsoeffekter: Havtorn har länge använts i folkmedicinen i Kina och Ryssland, bland annat mot besvär i hud och slemhinnor. I hälsokosthandeln kan man köpa kapslar med havtornsextrakt som uppges hjälpa vid torra slemhinnor i underlivet, muntorrhet och torra ögon.
Näring: Vitaminerna C och E, A-vitaminets förstadium betakaroten och olika flavonoider.

(www.halsa.se)

Så havtorn är min nya bärfavorit, den finns att köpa fryst och ekologisk för knappt 30 kr. Polaricas havtorn är plockade i Estland, men eftersom det ligger relativt nära oss, och jag inte sett något annat märke som säljer de här bären, så väljer jag att tycka att det är mycket bättre än om de plockats mycket längre bort. 

Mina havtorn halvtinar jag i en skål för att sedan mumsa på tillsammans med Risentas underbara müsli, yoghurt, fler halvtinade bär om jag har några hemma, och ringlad honung - yummie, en perfekt frukost!

A BREATH OF INNER PEACE

Jag flyter fram på en av mina röda trådar, och jag njuter storartat. För några veckor sedan plockade jag upp den och den visade vägen mot mitt inre; jag följer den och ”plötsligt” ser jag så många ting som hjälper mig på vägen, som jag upptäcker och tar till mig. Från tusen små detaljer och hundra stora insikter. Nåja, nästan hihi.

För ungefär andra gången i mitt liv förstår jag devisen ”min kropp är mitt tempel” och även om jag även under denna perioden stoppar i mig onyttiga ting, så tror jag fullt och fast att allt jag äter som är nyttigt, mitt sinne och min inställning just nu, gör att de där onyttigare stunderna försvinner i det stora hela.   

För några dagar sedan när jag var och handlade så upptäckte jag att de sålde sådana där lövtunna, nästan genomskinliga rispapper till vårrullar, och jag blev jättenyfiken. Så nu ska jag testa en egen variant till lunch! Jag har skurit upp tunna, tunna stavar av morot och vårlök, och separerat två broccolibuketter i sina pyttesmå buketter. Till det lägger jag tinade räkor och lite ruccola. Det blir nog bra. Och så doppar jag hela härligheten i något gott, jag har ännu inte bestämt mig om det blir i sötsur sås eller den vietnamesiska dipsåsen…men jag tror jag löser det. Även när jag står och tar mig tiden att förbereda grönsakerna så känner jag att jag jobbar med mitt inre – jag blir lugn, låter det ta den tid som behövs och jag vet att resultatet kommer bli gott för både kropp och gom. Till det blir det vatten från anna-kannan, som renar kranvattnet med ett kolfilter. Jag kan säga att jag aldrig smakat godare vatten =)

Tidigare i förmiddags bestämde jag mig också för att kolla upp tai chi och qi gong på nätet. Jag ska beställa en dvd med något av det så jag kan dyka ner i det här hemma, jag visste bara inte vilket jag skulle ta. Tai chi har jag ju faktiskt provat på under några månader för en väldig massa år sedan, men då var jag inte alls så fokuserad som jag känner att jag är nu, så det kan säkert vara en bra idé att testa något sådant igen. Och efter att ha kollat av youtube så har jag helt klart fastnat för qi gong! Nu testade jag bara några enkla övningar som jag hittade där, men redan efter den lilla stunden kände jag någon sorts ny, böljande känsla som gick genom kroppen, så när jag har hittat en dvd som känns bra så ska jag beställa den illa kvickt =D

En gång i tiden fick jag upp ögonen för Kina och nu är det visst Japans tur. Min nyfikenhet på de två länderna har legat och vilat i flera år, men nu känner jag att även den nyfikenheten hjälper mig på min inre färd. Jag tror att en del av min fascination kommer av av att kulturerna består av så galet mycket tradition och ”the old ways”, trots att de idag rusar framåt i teknisk utveckling och jag vet inte allt. Folket i sig tycks ha ett inre lugn med sig och det är jag väldigt nyfiken på…  

Nej hörrni, nu ska jag kika lite till på Ghiblifilmen jag har framför mig, sedan blir det yttre näring i form av dusch och piffande. Ikväll blir det middag hos vänner! 

COLLECTING MYSELF

Idag lovade solstrålarna gott och jag satte mig en stund på mitt lilla ställe på Stumholmen. Jag klurade på många olika saker, och det tog ett bra tag innan mina tankar började forma sig till något vettigt. Men så till slut...började pennan skriva över pappret, mina tankar formade sig till ord, och funderingar jag haft ett tag kom ner på pränt. Jag tror att jag börjar komma in i en sådan där "renare" period, och det känns jätteskönt. Jag vill få in mer raw food i min kost (den där tjusiga benämningen vet jag inte riktigt om jag kan ta till mig; jag har i alla år älskat grönsaker...ju råare desto bättre, så idén är ju inte jätteny för mig), även om jag sagt upp mitt medlemskap på träningsstället så har jag lagt upp en plan för tiden framöver så att jag ska må bra, och jag har planer för ett flertal saker som jag hoppas ska hjälpa mig till härligt välmående - på alla plan. Det kändes så gott att sitta precis vid vattenbrynet och skriva ner mina tankar...

På senare tid har jag funnit mig själv på ett helt nytt sätt, eller jag har åtminstone återupptäckt sidor som jag saknat länge. Det känns otroligt skönt och jag jobbar ordentligt med olika sätt så att jag inte tappar bort dem igen. Mycket handlar om att se de bitar som är genuint JAG istället för vad jag vill vara för andra. Det är helt galet svårt. För det jag vill vara för andra är ju inte så värst skiljt från mitt övriga "jag" men för mitt eget bästa så måste jag ju följa min egen stjärna, vart den än må ta mig. Fasen, inte ens jag vet vilken väg den lyser upp, men jag måste följa ljuset... De senaste åren har mina val handlat om ifall jag ska bli kvar här i stan eller leta mig vidare till någon annan svensk stad. Så är det fortfarande, men då mina tankar på sistone har lekt så mycket längre med mitt sinne så frågar jag mig om jag också hade varit redo att fortsätta mitt liv på någon helt annan plats på jorden - ifall jag själv velat eller omständigheter visat mig den vägen? I stort sett varje plats är vardag för någon, den är bara okänd för just mig. Just nu. Jag tänker mycket på en "gammal" klasskompis till mig som nu lever sitt liv på "andra sidan jorden"...och jag är så undrande hur han har upplevt den omställningen. Jag tror jag måste skriva honom ett mail snart och fråga =) Åh hela världen ligger för mina fötter och vad gör jag med de möjligheterna?! Jag behöver nog inte göra så mycket, men bara att tänka över möjligheterna är rätt häftigt =)

JAPANSK INSPIRATION

När det gäller sinne och inspiration, det visuella uttrycket och känslan i vad det än kan vara, så har jag och en kär väninna kommit på att vi ofta älskar precis samma saker. Vi söker samma sorts känsla, vi ser samma saker i detaljerna. Det är så oerhört spännande varje gång hon säger "jag har hittat något som jag vet du kommer älska!" och nio gånger av tio har hon rätt. Så sitter vi där och myser över bilder eller inspirerande människor eller filmer eller låtar eller precis vad som helst...underbart! Hennes senaste tips fastnade jag faktiskt inte alls för...till en början. Men efter att ha gett det en andra chans blev jag helt förtrollad. Och faktum är att jag fortfarande inte helt kan förklara vad det är jag fastnat så för, jag vet bara att jag snöat in totalt. 

Jag har alltid älskat en viss sorts drag i ett ansikte - och Gackt utstrålar de flesta. Han har nästan ett androgynt utseende, och jag är helt fascinerad. Så mycket manlighet, men så vansinnigt vackert finlemmat och sinnligt. Jag förstår inte ett ord japanska, men känslan i musiken går rakt in i magen på mig och med den här mannens många uttryck och stilar så står jag...förtrollad. Så är det kanske...det jag fastnat för är nog beundran över en människa som verkligen uttrycker den han är, och som gör det så galet bra. Jag älskar ju som sagt det visuella och hela han är som ett konstverk ju. Tro attan att jag gillar det =)

Denna vackra, vackra röst =)

UDDA FÅGEL I VACKER OMGIVNING

Jag tittade förundrat mot husväggen, mot utsidan av caféet, och insikten passerade - "det är den 3 MARS och åtminstone två små bord är placerade på uteserveringen...den första i stan, tror jag allt". Större delen av stan tycktes lockas av vårens ljuvliga locksång idag; det var så härligt att strosa fram och se hur människorna samlades i solskenet. Själv har jag ägnat dagen åt att vårstäda och tvätta, och när jag gav mig upp mot stan så hade jag siktet inställt på ett par sommarskor i grönturkos färg...vet inte hur jag bättre ska beskriva dem. Problemet är att jag, efter att ha hittat ett par på Din Sko, nu även sett ett par på Åhléns...det är ju underbara lyxbekymmer, och köpet kommer ändå ligga några veckor fram, men det är onekligen rätt mysigt att bara gå och kika och fundera...utförande, höjd på klacken, vad vill jag egentligen ha...mmmm hihi =)
Dagen har varit underbar; inte bara har lägenheten sakta men säkert blivit vårstädad (nästa, i alla fall) utan jag var även uppe med tuppen och kunde totalt njuta av den bästa tiden på hela dagen - morgonen och förmiddagen! Det är nästan lite löjligt hur bra jag mår av att städa, eller åtminstone av känslan som jag vet kommer när jag städat färdigt, så klockan åtta i morse funderade jag på hur ok det var att börja dammsuga...jag övergav dock den tanken och tog en morgonpromenad till Stumholmen istället. Det sista av gryningsljuset dröjde kvar, luften var sval men med den första vårens blå himmel och kvittrande fåglar...jag log och styrde mina steg ut på holmen, ut på bryggan längsmed muséet, jag följde morgonljuset och hamnade på "min" plats...första gången i år. Jag lutade mig mot klippan precis vid vattnet, blundade eftersom solljuset var så ljuvligt bländande...hörde gässen på holmen lite längre ut i vattnet, sparvarna i buskarna runtomkring mig...åh som jag njöt. 
Hur mycket har det här inlägget berikat haha?

TACKSAMHET

Jag sitter här med en kopp rykande, kryddigt kaffe och inser att livet har förändrats återigen. Tyvärr inte till det bättre, och hjärtat är sorgset. Samtidigt var den här förändringen nödvändig vilket gör att det någonstans inom mig känns rätt bra, men det är minsann inte lätt att förlora någon som var så viktig. Att finna en sådan ädelsten trodde jag var omöjligt och därför blev jag så varmt överraskad att upptäcka den så nära mig...men tyvärr, allt går inte som man vill, och till slut måste man ändå inse sitt eget bästa. Nu bäddar jag in mitt hjärta i varma knyten och när känslan av att jag ändå är så tacksam att jag vågar känna...allt blir bra, jag vet det <3