ALLAREDAN DÄR, LIKSOM

Jag tror att jag har dykt in i en semesterkänsla redan nu....fyra veckor för tidigt *attans...tror jag* Undrar om det är det där sabla Toscana som gjorde det. För jag går varje dag och känner mig otroligt sugen på de där vitlöksoliverna, proseccon, pecorinon och att doppa luftiga baguetter i olivolja...när jag gick förbi bion härom dagen och såg att de visar en film som heter "Möte i Toscana" så började jag undra om det inte var ett fint litet tecken - att jag gör helt rätt i att mumsa italienska, dyra och lätta smårätter (för jag fattar fortfarande inte att det ska vara så himla dyrt med mat...speciellt lätt sommarmat!)... Jag tror jag bestämmer mig för att den här lilla böjelsen gör två saker - dels att jag redan nu börjar gå i ett litet semesterrus (vilket jag hoppas gör att jag upplever den riktiga semestern som vore den så mycket längre än den verkligen är), dels att jag tar med mig den goa toscanakänslan till jobbet och förlänger både leenden och tålamod =) Och jag menar; idag stannade jag kvar en liten stund efter jobbet bara för att jag inte riktigt ville sluta min påbörjade dammtorkning inför all ledighet. Säkert Toscana som gjorde det. Jag hade gärna stannat ännu längre, men jag kände väl ändå nånstans att det vore vettigare att åka hem. Och mumsa i mig de sista oliverna ;)

Jag fortsätter också hålla tummarna att min förkylning inte blir värre. Halsen lever ett eget liv just nu tycks det som, och jag vill inte att helgens bröllop ska riskeras! Det tror jag väl i och för sig inte att det gör, men lite lömsk på det är jag allt...