TORSDAGAR

Jag fattar inte vad det är som händer på torsdagar - specifikt torsdagarseftermiddagar! Barnen på jobbet kan vara små änglar hela förmiddagen, men det är som om de går in i någon slags overdrive omkring halv tre och de blir...väldigt mycket mer. Så ska jag ju inte säga egentligen, men det är verkligen som om något händer. Kalla det gärna övertrötthet efter nästan en vecka på förskolan, men jag blir helt klart lite konfunderad...jag tar ett väldigt djupt andetag och frågar för femtionde gången "men varför slog han/hon på dig då, kan det möjligtvis vara så att du gjorde något först? Kanske?" Tänker "andas, andas, andas, andas...". Fem minuter senare är änglarna tillbaka, vi pedagoger har lyckats ordna till läget och alla är nöjda och glada - alla tummar hålls stenhårt. Och klockan 16 är jag stentrött i huvudet. Men jag har klarat det. Barnen har klarat det. Och jag lyssnar på stilla Bach på bussen hem hihi. Jag är faktiskt väldigt fascinerad och överväldigad av hur man kan ha både frustrerade diskussioner med barnen, frustrerade pedagoger och sura barn i sådana stunder, men att man bara en liten stund efteråt är supervänner, kramas och berättar jättespännande saker för varandra! Jag älskar verkligen dessa goa barn! Det sista som hände idag var att jag frågade en liten flicka om jag möjligtvis skulle kunna få en liten hej då-kram (kände att jag behövde det), och hon slängde sig i min famn och pussade på min arm om och om igen....då smälte jag. Igen <3

Det är ändå rätt otroligt. Dessa barn som jag möter på arbetet...är som ett hav av vackra hjärtan <3

ITALIAN EVENING

Vi har så äntligen haft vår härliga sommarfest på jobbet, för barnen och deras familjer. Det blev en toppeneftermiddag, allt flöt på och föräldrarådet hade ordnat och fixat så himla mycket bra och fint! Jag är så oerhört tacksam för alla goa föräldrar vi har, och som jag sa till en av dem - jag har ännu inte vågat titta på vilka olika datum 6-åringarna slutar hos oss, för det kommer bara brista för mig ändå när man ska säga hej då för sista gången...även om vi kommer se flera av dem ändå eftersom sju av nio börjar på skolan mitt över gatan. Men ändå, det blir liksom inte som...det alltid varit. Det spelar ingen roll om jag hängt med barnen sedan de var små eller "bara" de senaste åren, det sliter lika mycket i hjärtat, och jag vet ju att det kommer vara åtminstone ett par gånger när tårarna kommer spruta... I alla fall. Nu när jag är tillbaka hemma så kopplar jag av totalt genom att strunta i att titta på mitt saldo och istället har jag shoppat loss på en flaska supergott prosecco (Sesto Senso från Italien, mumsigt gott) och en härlig italiensk blandning...gröna vitlöksoliver, skurna bitar Grana Padano och så en god baguette som jag doppar i olivolja och lite flingsalt...jag skiter fullständigt i att oliver, ost och baguette tillsammans kostade 90 flippin' spänn. För jag njuter! Fasen, halva nöjet är ju att veta att jag spenderat lite gott på mig själv hihi =) Och denna ljuvliga lilla kvällsstund med italienskt tema tar mig direkt tillbaka till Toscana, resan dit för att fira vänner till familjen...de underbara luncherna/kvällsmåltiderna på vingården, med fantastiska människor runt mig, kvällssolen som värmde och fälten fulla med vinrankor nästan vid mina fötter...jag önskar jag kunde lägga upp en av mina egna bilder därifrån, men då hade jag ingen digitalkamera, så...tyvärr. Men fantastiska minnen är det! <3 Och by the by - ni kan inte fatta hur förvånad jag är över att det nu ligger fem - snart sex - olivkärnor på mitt lilla "kärnfat", och att jag numera köper dessa små tingestar för att jag tycker de är himla goda!! Helt galet ;)

Men seeeee vad jag hittade - inte behöver jag några egna bilder inte - här är kära Villa Bouninsegna! Helt galet vackert...och citronbuskarna! Citronbuskarna!! =D

Det var här vi mumsade på alla de lätta, läckra italienska läckerheterna...som jag mumsar på ikväll. Fast det är liksom inte riktigt samma känsla i Karlskrona som i Rapolano Terme...eller strax bredvid *s*

Skulle ni åka just hit så ska ni minnas att man absolut inte får ta ut bord eller andra möbler från husen för att ställa till underbar födelsedagsmiddag på gården (de är faktiskt gamla, borden alltså) - men har ni tur så berättar de inte det förrän morgonen efteråt. Italienarna har åtminstone känsla nog att inte avbryta folk som har kul =)

MITT BADRUM!!!!!!!!!! Mitt ÄLSKADE badrum!!! Satan. Ja faktiskt. Jag fattar inte hur man kan älska ett badrum så mycket som jag älskade just detta. Kanske för att det var en del av ett underbart rum jag hade helt för mig själv (om man bortser från någon som jag inte kunde se men som absolut ställde sig vid min säng och osade närvaro hur många gånger som helst). Kanske för att det var så attans fräscht. Kanske för att jag fann den sötaste lilla ödlan i hela världen där inne. Eller kanske för att kaklet var från Florens (äkta info direkt från en av vingårdens ägare)....och det var faktiskt helt otroligt sött =) <3 

SOM HÅLLEN AV EN OSYNLIG FAMN

Det är så det känns idag...jag glider sakta genom den här lediga måndagen, skönt slö och långsam men med en härlig känsla och ett trött leende någonstans inom mig. Det blev en väldigt tidig morgon idag - jag och lille far åkte ut till ett väldigt, väldigt vackert litet naturreservat som heter Uttorp, där vi kikade fåglar och pratade och åt frukost och strosade till olika fina ställen. Härligt att få sådan egentid med papsen ibland!

När jag väl kom tillbaka hem, kring tio-halv elva så blev det ju till att ta igen lite av morgonens förlorade sömn och jag kan väl ana att det är mycket därför som jag lullar runt i ingenmansland idag hihi...allt går i slow motion känns det som, men det är riktigt härligt =) Nu ska jag glida ner i soffan, kika på något lättsamt och njuta av att jag lever <3

Ungefär såhär känner jag mig idag...*ler*

SOMMARDAG

Det är dagar som denna som man verkligen känner kärlek till den här lilla pluttstaden. Vid halv tio promenerade jag ner till min plats på Stumholmen och var där en timme innan solen blev för stark. På den korta vägen dit sköljde ögonblick efter ögonblick över mig, som fick mig att le varmt och känna den där härliga känslan...känslan av att vara omgiven av stadens historia. En doft av tjära som följde med en vindpust, det lugna kluckandet av vatten mot båtar och bryggor, byggnader som rymmer många öden och historier... Väl framme vid min lilla fyr fylldes luften av humlornas surrande, koltrastens kvitter och svalornas pilande lek... När folket började sin lediga torsdag dök både segelbåtar och motorbåtar upp, svenska och utländska, och svallvågorna rullade mot min klippa i en påminnelse om hur obönhörligt och vackert havet är...

Nu är jag tillbaka hemma, helt nöjd med att mysa inomhus en stund. Med tanke på mitt jobb och hur mycket tid jag spenderar utomhus varje dag så har jag gladeligen accepterat att det är helt ok att stanna inne när värmen är för tryckande och jag är ledig. Jag satsar på förmiddagar och eftermiddagar =) Sommar i all ära, men jag mår mycket bättre när det är en aning svalare; när solen värmer skönt men vinden är precis lagom sval mot kinderna. Vår, skulle man kunna säga ;) Eller höst.

Mitt vackra Stumholmen, och min vackra lilla plats vid fyren =)

ÖNSKAN

Vissa stunder önskar man att man kunde uppbåda all den kraft och eventuella vishet man samlat under år och liv. I vissa stunder är det som om man "hakar fast" i något som passar precis den kunskap man har, och man kan hjälpa vänner och själar som har det svårt eller ont...men andra stunder faller man så obarmhärtigt platt. Det finns någon nära mig som är på en plats i livet som smärtar så hemskt, och just de upplevelserna kan jag inte hjälpa eller värma. Jag kan bara önska att den här personen känner allt jag önskar jag kunde hjälpa med, och ibland kan jag ge en varm kram. Det är så svårt och det smärtar att inte egentligen alls kunna hjälpa någon som står en så nära. Det finns några nära i mitt liv som har det svårt, och detta är bara ett exempel. Jag kan nog inte finna mycket annat som gör att man känner sig så maktlös, som när man inte kan hjälpa någon som står en riktigt nära. Men som lider. Jag kan bara visa att jag finns här. Jag hoppas så att de vet det.

DROPPAR AV LIV!

För ett par timmar sedan slog den där härliga känslan ner som en blixt, nästan - det är regn i luften! Jag rusade fram till fönstret - och tittade ut på en klarblå himmel och nästan inga moln. Men den härliga regnkänslan fanns kvar, så det var bara till att vänta...och en knapp timme senare hade tunga, blygrå moln rullat in, luften kändes nästan tung av förväntan, och så...kom regnet! Det underbara, livgivande, friska, fantastiska regnet! Eftersom jag då satt i telefon med min älskade mor så kunde jag inte rusa ut, men jag kröp i alla fall upp i fönsterkarmen och öppnade fönstret på vid gavel...några blixtar har lyst upp undersidan av de mörka molnen, och mullret från åskan dansar fram lite då och då...jag borde nog stänga ner datorn, men jag har det så mysigt ju...med fullt av tända ljus, en kopp varm dricka i handen och så herr Poirot i bakgrunden på tv =) Men kanske, kanske jag skulle krypa ner i sängen istället och läsa om andra världar till ljudet av smattrande regn mot fönstret...*ler*
Åh jag älskar regn! Det är som om varje liten droppe sköljer LIV över allt de rör, från minsta grässtrå till vindarna, vattnen och jorden. Det känns som om något inom mig sprudlar av lycka när det regnar...även jag väcks till liv och jag älskar det! <3

WOJCIECH DZIADOSZ

Jag måste visa er några bilder av en polsk fotograf som är helt otrolig! Han heter Wojciech Dziadosz och har bland annat en sida på Deviant Art om ni vill se mer av hans fantastiska bilder. Jag har även fått hans tillåtelse att dela med mig av några av hans bilder här i bloggen =)

http://dr4kon.deviantart.com/

Men allra först ger jag er en så vacker sång att lyssna till medan ni njuter av bilderna...om ni vill =)

Så...här kommer några bilder....

Det finns så många fler...följ gärna länken i början av inlägget för att ta del av den här mannens vackra öga för natur, ljus och själ =)