SJÄLENS VIBRATO

Den klassiska musiken var till stor del dåtidens underhållning, och igår lyssnade jag på en man som verkligen har tagit den tanken till dags dato och sannerligen underhåller med musiken han spelar! Den må vara hur klassisk som helst, folkmusik eller något modernare - denna man utstrålar en sådan otrolig inspiration, kreativitet, lekfullhet, musikalitet och värme oavsett vad han spelar för musik...han heter Gilles Apap, och jag är lite kär. Haha! Nej jag är inte kär, men jag blev allt lite omkullkastad av musiken i honom. Skulle någon ton bli lite tokig så spelar inte det hela världen, det är känslan det handlar om, och det tycker jag han har helt rätt i =D Det finns inte mycket som imponerar så mycket på mig som en sant musikalisk själ. Sedan kan man ju fråga sig vad det egentligen innebär, och faktum är att jag inte vet det ens själv riktigt, men jag märker det i själen när jag ser/lyssnar/möter någon som har det i sig...och dessutom lyckas få det ur sig, lyckas skapa dessa underbara toner och med en känsla som är få förunnat <3

Jag diskuterade just "att bli imponerad" med en arbetskompis igår. Olika personer blir imponerade av så väldigt olika saker, och vi hade ett himla spännande samtal. En släkting till henne blir tydligen väldigt imponerad av människor med en titel, medan min jobbarkompis inte alls är likadan. Vi var rörande överens om att vi blir mer imponerade av människor än något som ligger "utanför" dem. Det som finns inom dem är det som spelar någon roll. En människa som har kämpat, överkommit hinder, vågat stort, eller förändrat...imponerar på mig. Det kan ju tyckas vara saker som ligger "utanför" en person, och det är väl därför som det som finns inom någon imponerar mig ännu mer. Musik allra mest, för det är så utomvärldsligt på något sätt, så mycket större än oss, abstrakt och total, total skönhet...åtminstone för mig.   

Vad imponerar på er?

Jag har nog aldrig varit särskilt lättimponerad, och jag har under årens lopp märkt att jag istället låtsas bli imponerad för att jag märker att personen framför mig som berättar om ditten eller datten verkar förvänta sig att jag ska bli det eller att det nog över lag är "rätt reaktion" (se där - ett exempel på min vardagsosäkerhet, som jag skrev om i ett tidigare inlägg). Det är ju vare sig särskilt smart av mig eller så värst schysst mot den jag pratar med....så på senare år försöker jag istället hålla mig mer neutral haha. Jag vill visa det när jag väl blir imponerad!

Men åh hur gulligt var inte det här då! My heart is bursting...=D Sa jag förresten att herr Apap spelar violin? *s*