MÖTEN

Jag är så otroligt fascinerad. Och tacksam, inte minst. Det är såhär att jag har haft turen att på min nuvarande arbetsplats ha mött två personer som jag känner är några av de där avgörande mötena under mitt liv, nyckelpersoner som är så viktiga i mitt liv och min personliga utveckling. Det är två kvinnor i sina bästa år som ger av sin vishet och erfarenhet, och jag suger åt mig som en mindre svamp hihi. Den ena kvinnan är jag väldigt lik medan jag och den andra kvinnan är som natt och dag. Och det är ju det som är så härligt - att man kan finna varandra trots att man kanske i ett annat sammanhang totalt hade ogillat varandra och inte alls brytt sig om den andra personen.
Nu har jag spenderat dryga fem timmar i gott sällskap med den av dessa arbetsvänner som jag är så lik på många plan. Innan semestern sade vi att vi nog måste träffas och helt enkelt bara sitta ner, äta och dricka lite och så få prata lite mer ordentligt...inte bara de där lösryckta stunderna under rasten på jobbet. Det har varit toppenspännande timmar och en sådan spännande stund att lära mig mer om denna fascinerande person! Oavsett vart jag går i mitt liv så kommer jag ha med mig visdomar från både henne och min andra arbetsvän, och det känns helt otroligt =D

*******************************

En annan sida i mig är så ledsen just nu och jag kan inget göra för att göra det bättre. Min morfar är sedan några dagar så hemskt dålig och mina föräldrar är hos honom och mormor för att hjälpa. Jag märker att jag kommit en bit vad gäller att inte gräva ner mig i känslor när någon annan, eller jag, mår dåligt och är ledsen, men jag blir såklart jättepåverkad ändå. Nu när dagen är slut kommer känslorna och en gråt sitter i halsen. Vet inte om den är för morfar eller mamma eller mormor. För alla säkert. Och ändå är allt så naturligt, om man får säga så. Blir man så gammal som morfar är så kommer man såklart till en punkt då kroppen inte riktigt orkar längre. Men det är så sorgligt och man vill ju aldrig att det ska hända, trots att man vet att det kommer hända...det händer ju alla. Jag lägger min kärlek hos morfar som jag känner honom, och jag lägger min kärlek hos morfar som han är idag. Det är samma själ. Kärlek är det som gäller <3

En varm bild till en varm känsla...till mina älskade som har det svårt <3

SEMESTER!!

Så är då äntligen den tiden på året här - veckorna med semester! Och för första gången på flera år så tar jag ledigt med känslan av att jag är totalt klar med allt jag haft att göra på jobbet - det ni! Det händer ju inte många gånger. Men det här året var hela arbetslaget igång i tid, vilket gjort att vi kunnat ta det mer eller mindre lugnt i allt vi haft att göra innan ledigheterna - eller snarare så har vi sluppit känna den där vansinnesstressen sista veckan =) Så här är jag nu - ledig med gott samvete.

Toppen. Så steg ett är avklarat. Då är det bara själva semestern kvar. Jag som trodde att jag bara hade en av fyra veckor uppbokad, har nu insett att jag har fullt med saker inplanerat. Hade jag inte varit en person som alltid riskerar att falla i rastlöshetsfällan, så hade jag nog tyckt att det ser lite maffigt ut i kalendern, men eftersom jag nu är i riskzonen för rastlöshet så är jag supernöjd! Jag skulle nog vilja säga att jag är ett gränsfall vad gäller måste-ha-saker-att-göra och måste-absolut-ha-en-hel-del-egentid-för-mig-själv. Så det är helt perfekt att de saker jag har inplanerat under semestern mestadels är småsaker som bara kommer förgylla mina dagar på det bästa av sätt. Det blir såklart både Malmö och Trollhättan/Göteborg, men också det som kanske är det som mest är beviset på att man har semester - härliga träffar med vänner av alla de slag, de där vi-tar-det-som-det-kommer-träffarna som är så härliga. Och det kommer bli fullt av energipåfyllning av själen ute på Stumholmen nere vid vattnet, det kommer bli ljuvlig musik på lite olika festivaler här i stan (just nu är det Gatumusikfestival, Lyckå Kammarmusikfestival var vi på härom dagen, sedan har vi Viva Karlskrona, Sailet och Carlcrona Chamber Music Festival) och jag ska ta mig tid att börja konkretisera vissa tankar och planer jag har. Allt inom loppet av några veckor! Karlskrona på sommaren - ja tack!

Och idag fick jag det underbara beskedet att Carros och min favvopub i Dublin inte kursat utan lever och frodas! Vänner som är där borta fick i uppdrag av mig och C att gå dit och kolla läget, och idag kom så bildbeviset - en guinness inifrån den lilla pluttpuben! Men det är det mysigaste lilla ställe som finns <3

SJÄLENS VIBRATO

Den klassiska musiken var till stor del dåtidens underhållning, och igår lyssnade jag på en man som verkligen har tagit den tanken till dags dato och sannerligen underhåller med musiken han spelar! Den må vara hur klassisk som helst, folkmusik eller något modernare - denna man utstrålar en sådan otrolig inspiration, kreativitet, lekfullhet, musikalitet och värme oavsett vad han spelar för musik...han heter Gilles Apap, och jag är lite kär. Haha! Nej jag är inte kär, men jag blev allt lite omkullkastad av musiken i honom. Skulle någon ton bli lite tokig så spelar inte det hela världen, det är känslan det handlar om, och det tycker jag han har helt rätt i =D Det finns inte mycket som imponerar så mycket på mig som en sant musikalisk själ. Sedan kan man ju fråga sig vad det egentligen innebär, och faktum är att jag inte vet det ens själv riktigt, men jag märker det i själen när jag ser/lyssnar/möter någon som har det i sig...och dessutom lyckas få det ur sig, lyckas skapa dessa underbara toner och med en känsla som är få förunnat <3

Jag diskuterade just "att bli imponerad" med en arbetskompis igår. Olika personer blir imponerade av så väldigt olika saker, och vi hade ett himla spännande samtal. En släkting till henne blir tydligen väldigt imponerad av människor med en titel, medan min jobbarkompis inte alls är likadan. Vi var rörande överens om att vi blir mer imponerade av människor än något som ligger "utanför" dem. Det som finns inom dem är det som spelar någon roll. En människa som har kämpat, överkommit hinder, vågat stort, eller förändrat...imponerar på mig. Det kan ju tyckas vara saker som ligger "utanför" en person, och det är väl därför som det som finns inom någon imponerar mig ännu mer. Musik allra mest, för det är så utomvärldsligt på något sätt, så mycket större än oss, abstrakt och total, total skönhet...åtminstone för mig.   

Vad imponerar på er?

Jag har nog aldrig varit särskilt lättimponerad, och jag har under årens lopp märkt att jag istället låtsas bli imponerad för att jag märker att personen framför mig som berättar om ditten eller datten verkar förvänta sig att jag ska bli det eller att det nog över lag är "rätt reaktion" (se där - ett exempel på min vardagsosäkerhet, som jag skrev om i ett tidigare inlägg). Det är ju vare sig särskilt smart av mig eller så värst schysst mot den jag pratar med....så på senare år försöker jag istället hålla mig mer neutral haha. Jag vill visa det när jag väl blir imponerad!

Men åh hur gulligt var inte det här då! My heart is bursting...=D Sa jag förresten att herr Apap spelar violin? *s*

RÄTTELSE =)

Ja alltså, först måste jag vidhålla att den där spenat-drinken är god med de ingredienser jag tidigare beskrev, men för att rätt ska vara rätt så kommer nu hela receptet, med allt det den ska innehålla egentligen:

För två:
1 banan
2 selleristjälkar
2 dl fryst spenat
1 dl apelsinjuice
1 dl vatten
isbitar

Jag tackar speciellt min älskade Carro för att jag först fick jag-hade-inte-allt-hemma-versionen haha, men nu ska allt vara åtgärdat! Med lite tur så vaknar jag dessutom imorgon pigg och utvilad i god tid för att testa underverket på riktigt ;)

RIKEDOMAR

Nu skulle jag vilja skriva lite om rikedom. Frågan om vad det är har följt mig under många år, men kanske inte alltid så uttalat. Men när jag ser tillbaka på vilka frågor som jag brottats med i mitt eget liv och när jag ser på allt från mina vänners liv till hela den stora världen omkring mig, så tror jag att frågan kring vad rikedom är för oss är en av de största frågorna vi har att ta ställning till i livet. Den går så djupt och jag anser att våra svar på just den frågan också gör att vi samtidigt svarar på flera andra frågor som är viktiga för oss - vilka vi är, vad som är viktigt för oss och vad vi strävar efter...

Vad är RIKEDOM för dig?

Och nu menar jag inte "vad hade du gjort om du hade en massa pengar?"; jag söker ett djupare svar, ett som går långt längre än till bara ekonomiskt välstånd.

För mig är rikedom något annat. Det är inte att vara omgiven av och ständigt uppdatera mina tekniska prylar, det är inte att kunna sticka iväg på långväga resor eller handla nya kläder och saker hela tiden. Även om allt det där såklart är väldigt roligt och kan få mig att känna att jag för en stund lyser upp mitt liv med något nytt och spännande oavsett om det är stort eller smått. Men att ha många saker är inget jag eftersträvar eller längtar efter eller prioriterar, utan det blir just guldkanter någon gång ibland när jag väl lägger undan pengar till det.

Jag tror att mycket av det jag upplever som rikedom finns inom mig. Jag ser det som en underbar rikedom att känna den trygghet och det lugn jag upplever inför livet, det är som en brunn att ösa ur och som sällan gör att jag känner mig riktigt i obalans. Jag kan i och för sig allt som oftast känna mig osäker inför de mest vardagliga situationer i livet, och ju äldre jag blir desto mer känns det som att jag egentligen inte har en aning om något, men det där är en osäkerhet som ligger på ett helt annat plan.
Jag är så oerhört tacksam att jag fått förmågan att kunna uppleva total lycksalighet över de minsta små ting, och att jag fått känslan för naturen och Jorden som gör så stora delar av mitt liv i det närmaste magiska. Jag ser och känner och upplever med hela mitt sinne, och det är rikedom för mig.

När jag ser på världen runt omkring mig, på världens ledare och hur vi behandlar varandra och vår värld, så blir det tyvärr så uppenbart att de flestas syn på rikedom handlar om just pengar, inflytande, makt och herravälde över både land och människor. Men jag tror fortfarande på den lilla människans möjligheter att påverka, att många små bäckar faktiskt kan bli både en flod och en ocean. Jag vet att så många strävar efter värme, glädje och kärlek i världen och jag tror att ju fler som gör något litet vackert eller positivt är med och förändrar något - genom våra handlingar sprider vi både konkreta budskap och osynliga energier. Det är vad jag tror. Och det är en rikedom jag önskar även de med större makt vågade ta till sig och kämpa för =)

Kanske blir vi faktiskt inte lyckligare av mer pengar, av mer prylar. Kanske hade vi istället blivit lyckligare om vi umgicks mer med våra nära och kära, hjälpte varandra mer och insåg att det är helt ok att inte ha så himla mycket grejer, eller bo så flådigt eller stort... Ibland när jag riskerar att falla i åh-jag-måste-helt-enkelt-ha-en-massa-grejer-fällan så ställer jag mig frågan om jag verkligen behöver den eller den saken. Det är verkligen inte alltid jag lyckas hålla mig ändå, men allt som oftast kommer jag ju trots allt fram till att nej jag behöver inte ha den, men jag vill ha den. Då är det lättare att ta ställning till om jag ska köpa eller inte. Och när jag nu legat sjuk en vecka så tänkte jag lite tidigare idag på om jag nu är en väldig massa olyckligare för att jag inte handlat fullt med saker den här veckan, men nej jag är ju precis lika lycklig ändå. Men jag vet...det är inte alltid lätt att leva som man lär, jag gör det verkligen inte alltid, men jag försöker och jag vet åtminstone vad jag strävar efter. Jag strävar efter mer av den kvalitén som min inre rikedom ger mig =)

Vad tycker ni?

RYGGSLUT OCH GWYNETH

Lördag och min första dag i resten av mitt bloggande liv! Jag tror det här kan bli bra; att ha mina specifika dagar när jag skriver, och skulle inspirationen komma fler dagar så är ju faktiskt det bara bra. Men lördagar och onsdagar är mina utgångspunkter =)

Nu när jag nästan är helt frisk igen så har en annan liten bieffekt av att ligga så stilla så länge, dykt upp på min horisont. Egentligen gjorde den sig påmind även innan jag blev sjuk, men nu är det etter värre. Jag har fått himla ont i mitt ryggslut. Det har varit min ömma punkt under många år men jag har inte haft så hemskt mycket problem. De blev värre när jag började jobba med de små barnen och då lyfte ofta och inte alltid rätt. Nu när jag arbetar med de större barnen har det blivit mycket bättre, och det försvann faktiskt helt när jag började träna. Vaddå "faktiskt" egentligen, det är ju inte så konstigt att ryggen blir bättre med träning... Och som ett brev på posten har det onda kommit tillbaka nu när jag gått många veckor utan några stunder på Lokomotion. Några lyft av de små har det visst också blivit. Och nu har jag dunderont eftersom jag inte rört mig när jag varit sjuk. Alltså letar jag bra övningar på youtube för att kunna göra något hemma. Det fina med att ha ont i nedre delen av ryggen är att jag märker att det är väldigt enkla övningar som hjälper mig. Jag har också lärt mig att det ofta inte hjälper att massera där man har ont, för problemet sitter ofta i höften och musklerna där omkring. Kan ju vara bra att veta =) Men det har känts lite smålöjligt när jag exempelvis på jobbet står och pratar med någon och helt plötsligt lutar mig ner mot marken med hela överkroppen för att sträcka ut musklerna i den där delen av ryggen..."Vad gör du egentligen?" har jag hört många gånger nu =) Men - jag hoppas på lite hemmaträning så det blir bättre!

Jag läste en artikel någonstans om vem det nu var som sa att hon minsann inte tränar, utan äter rätt istället och att det räckte för henne. Det där har tydligen hakat sig fast hos mig för jag märker att jag rätt ofta tänker tanken om det kanske kan vara rätt även för mig? Eller är det bara den lata sidan av mig som pratar så? Jag kan ju kanske fokusera på de problemområden jag har och i så fall stärka dem. Just nu (och för alltid förmodar jag) handlar det ju om ryggen. Men kanske lite-i-taget-tanken kan trigga mig att även komma iväg till Lokomotion oftare?

************************************'

Igår var det jag och Gwyneth. Jag snubblade över mrs Paltrows sida på nätet, den heter GOOP (www.goop.com) och där skriver hon om mat, ställen värda besök, må bra-tips och mycket mer. Jag har alltid gillat henne utan att riktigt veta varför. Men nu börjar jag fatta. Jag följer inte hennes filmer så värst mycket, men däremot har jag mer och mer upptäckt att jag gillar de sidor hon visar upp för omvärlden bredvid skådespeleriet. Hon hade en serie där hon och några vänner reste runt i Spanien och upplevde deras matkultur - människan pratar ju flytande spanska och de reste till så vansinnigt vackra ställen och lagade så fantastisk mat och hon verkade verkligen intresserad och vetgirig. Och nu sprang jag alltså på hennes sida som både är snygg och full av livet, tips och råd och både yta och djup. Jag gillar sånt! Men, det var inte det jag skulle berätta - det jag ville komma till var att när jag igår kände mig lite piggare, gjorde jag ett par små pizzor med Gwyneths egen hemgjorda tomatsås som inspirationskälla. Och den kan jag tipsa om! Så god! Hemligheten är morot och att låta det koka länge. Så här kommer receptet från sidan, kanske att ni får scrolla ner en bit för att hitta det =) Jag lade även till lite hackad röd chili för att få lite sting.

http://goop.com/newsletter/132/en/

Jag har även, sedan igår, börjat med en hälsodrink på morgnarna som jag blev tipsad om av älskade Carro! Superenkel och himla god - du mixar helt enkelt bara ihop två nävar färsk spenat, en halv pressad apelsin och en halv banan - et voilà!

*******************************************

Jag tänkte skriva om rikedom också, men jag får nog ta det lite senare för nu märker jag att det här börjar bli ett långt inlägg och jag vet att det ju kan vara lite jobbigt att ta sig igenom sådana haha...så, till senare idag eller... ;)

NU BLIR DET ANDRA BULLAR MINSANN

Jag läser några bloggar runt omkring mig och jag blir lite avundsjuk på hur duktiga alla är på att skriva ofta och spännande...jag fattar inte vad mitt problem är - jag älskar ju att skriva och jag kan tänka mig att skriva om tusen olika saker som jag finner spännande, märkligt, hemskt eller roligt. Men nu - även om jag senaste veckan varit sjuk och inte kunnat skriva även om jag velat - har jag märkt hur jag börjat falla i den där bloggfällan som jag vet att jag alltid hamnar i till slut...jag ballar ur lite, märker för sent att det gått mer än en vecka sedan jag skrev sist och att jag inte kan hitta nåt kul att skriva om. Så sur jag blir på mig själv! Bådar ju verkligen gott för den självdisciplin som måste till för framtida skrivardrömmar...*pffft* Problemet är att jag ofta blir inspirerad att skriva mitt på dagen, på jobbet, när en tanke dimper ner hos mig vill jag skriva direkt och då skulle jag kunna skriva hur mycket som helst, men lagom tills jag är hemma och till slut satt mig ner...ja då är inspirationen som bortblåst. Och det blir inget inlägg.

Men nu har jag en idé. Jag får väl helt enkelt ta i med hårdhandskarna lite. Klarar jag inte det här "fria skrivandet" så får jag väl ha specifika skrivardagar då. Så nu vet ni det också - onsdagar och lördagar blir mina bloggdagar! Shit, hoppas jag skärper mig nu haha ;)